Igår spårade jag med Vilda. Om jag ska vara ärlig hade jag inte spårat så mycket innnan, sen jag skrev om det förra gången. Men hon häpnar varje gång!
Jag lade ju spåret på vägen ut på våran promenad, för att kunna gå det på tillbakavägen, och då knyter jag henne vid ett träd. Den här gången hade jag råkat knyta kopplet lite för hårt, och för att försöka få upp knyten tänkte jag att det skulle gå lättare om Vilda inte var i ena änden, så jag släppte henne och som väntat sprang hon och rekade i spåret lite ;) Men, men, det behöver ju kanske inte nämnas ;)
När vi väl skulle gå spåret, i sele och spårlina och jag med, då var det full fart! Hon gick inte exakt den väg jag hade gått, men det visade sig att det gick så bra så ändå, för plötsligt hade hon hittat leksaken och till och med tagit upp den! Hon brukar hitta den, men kanske inte ta upp den, så det var en stor framgång tycker jag.
Idag tvingade mamma ut mig på en liten promenad nu på kvällen, eftersom hon annars inte skulle få gå på någon promenad förren på måndag. Och, även om det tar emot, måste jag säga att jag är ganska glad över att hon tvingade ut mig för Vilda var så snäll och lyssnade (för det mesta) på mig och satte sig perfekt vid sidan på inkallning, och kunde till och med gå fot i skogen! Så det var bra, även om det blev en kortis.

Imorgon är det äntligen skolavslutning! Direkt efter det ska jag, mamma och pappa försöka ta oss iväg till Danmark.